Energiläckage: Livsriktningar och mål?

lighthouse-2306978_640.jpg
Photo by PIRO4D@pixabay

Vardagen är ett ständigt vattentrampande. Energin tar alltid slut. Vad gör jag för fel?

Som i ett töcken av tankar, känslor och viljor förflyttas människor in och ut bland verksamheter, företag, arbetsplatser och ingen verkar mer levande än någon annan. Eller jo det finns alltid några som livar upp och lever lite extra.
Massan av kroppar förflyttas vidare och delas upp till olika hem, olika fritidsaktiviteter, olika platser av för betraktaren okänd anledning. Kanske följer stressen, ångesten och oron med kropparna, den som finns där när ingen enkel lösning verkar finnas för det återkommande energiläckage.

Varför sker det? Var finns de vitala känslorna, nyfikenheten, glädjen och hoppet som återfinns hos barn?  Kan den där speciella, sprudlande, kärleksfulla, upplysande energin återfinnas i den vardag som finns idag?

I jakten på energin framstår livsriktningar, mål och värderingar som intressanta begrepp. Livsriktningar har ju uppgiften att vägleda mot det som attraherar mest, som om de gestaltas som fyrar långt bort i mörkret. Distansen är oklar och tröttheten gör sig påmind och likväl står den där borta och lyser oss sakta i ansiktet på ett nästan retfullt vis. Fyren är vägen ut ur mörkret och in i värmen, gemenskapen, glädjen och återhämtningen. Fyren är metaforen för det som får oss att gå vidare, att leva vidare med tanken på något bättre. Fyren är också i denna metafor vilseledande ty en livsriktning uppnås hela tiden och samtidigt aldrig helt.

Hur livsriktningen visar sig kan det finnas många anledningar till. Är det via arv, förebilder, intressen? Om livsriktningen är att vårt arbete ska präglas av hantverk, kreativitet, siffror eller människor är vägen dit skiftande. Även när området är valt är området åter skiftande. Att arbeta med människor kan ske på många olika sätt och samtidigt uppfylls den livsriktning som stakats ut.

I det dis av känslor och tankar som flödar genom arbetsplatserna tenderar livsriktningarna ha försvunnit. Eller också har de levts ut och tömts på energi sedan länge. Livsriktningar har ersatts med målsökande och prestationsbaserade insatser.
Mål vars syfte egentligen är feedback på att livsriktningen återföljs och att progression(framåtskridande) sker i utvecklingen. Mål är till för att checkas av på en lista och inget annat.
Mål som istället för ”vad kan jag mer lära mig här” har blivit ” vad blir min löneförhöjning”. En viss ledtråd ligger kanske i det samhälle som finns runtomkring under samma tidpunkt.

Om det som tidigare bestämts vara en livsriktning nu har gjort sitt och livet ”går vidare” kommer branschbytet att vara omvälvande, stressande och rent av nedbrytande. Att bli pensionär är en tydlig markering i systemet som kan skapa just det. Är livsriktningen inte förankrad i det privata livet utanför arbetet / det saknas annan livsriktning utanför arbetet, blir omställningen då för svår? Är risken att den blivande pensionären blir desorienterad och blir passiv med sina rutinenliga vanor som enda bromskloss?
Ett förtydligande: att gå i pension är för många helt befriande och energiskapande. Det finns ingen avsikt, att på något vis skambelägga de som pensionerar sig.

Sökandet av livsriktningar i livet är inte särskilt svårt. Antagligen är en viss linje redan uppdragen tack vare skolintressen, fritidsintressen, inspiration från omgivningen. Inte sällan hörs barn berätta vad de vill bli. Det kanske inte alltid blir så och samtidigt visar det att en relativt omedveten tankeprocess finns om vad livet bör innehålla.

Parallellt med inspirationen finns även fallgropar från barndomen. Alltför många barn har för ”deras eget bästa” kastats in i verksamheter (ofta familjerelaterade företag) de själva inte vill vistas i. Inte heller brinner de kanske för uppgiften och det kommer prägla såväl deras arbetsprestation, som deras samarbetsförmåga med andra inom verksamheten. Ställningstagandet mellan en hög inkomst och en sysselsättning som brinner passionerat i kroppen är idag inte enkel. Har den någonsin varit det?

Om sökandet fortfarande inte fått några klara svar i tillbakablickarna i livets tidigare skeenden, behöver kanske nytt material med nya triggers komma in i livet. Kanske genom nya umgängen, nya intressen eller varför inte så enkelt som nya ord?
Mängden av kortlekar med värdeord verkar rätt stor och i en av de lekarna kanske de ord som förenklar processen finns. Kanske behöver inte livsriktningarna vara mer begränsande än till ord som: Äventyrlig, Känna tillhörighet, Känna tillit, Skapande eller dansa av glädje. De liksom många andra ord kommer inte upprätthålla en långvarig livsriktning utan visar mer vilken typ  av energi som behövs, för att en tydlig livsriktning ska framträda.

Vem vet, i slutändan när pensionsåldern passerats med råge och stolen är skönare än någonsin hemma under taket. Kommer då livet att visa vilken livsriktning som i slutändan passade bäst? Kanske finns där lite energi kvar för att binda ihop det till ett magiskt avslut. Livet lämnas utan ånger och tvivel och istället rakryggat med glädje och stolthet…

Att göra det man inte brinner för = stress
Att göra det man brinner för = passion

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.