Medvetet lyssnande: När två blir en


Photo by Jeremy Avery on Unsplash

Ett surr av meningar och ord strömmar fram. En berättelse av något slag och vissa kodord, ord som indikerar ungefär vad samtalet handlar om registreras. Bruset av egna tankar och omgivningens tjatter verkar bromsa flödet av nyheter. Nyheter som likväl kan vara kallprat, som ledtrådar till vårt egna liv och dessutom ledtrådar som rör den andra personens tankar/känslor/mående och vilja i livet. 

När slutade den andre personen spela roll? Var det någon gång när samma mening uttryckdes för 27e gången och det inte finns någon mening med att fokusera på det längre…. Eller var det för att personen är den 27e i ordningen som uttrycker samma sak. Det verkar ju ibland som att vissa människor sammansmälter så naturligt med omgivningen att de liksom förtvinar framför oss. 

Upphörde det medvetna lyssnandet i samband med diskussionerna på nätet, sociala medier och den esklerande psykiska ohälsan med medföljande stress och förvirring? Är energin slut till att hjälpa andra med deras mående ty vårt egna redan är på reservkraft? 

När detta beteende återkommer i växande skaror av människor, är också samhället sakta påväg mot nya hål i marken. Människor kommer försvinna ur våra liv som kanske var viktiga och som inte fick det energiutbyte som förtjänades. När människor försvinner finns plats för nya men de är upptagna med sitt eget brus. Avskärmningen märks lite försent. 

Än har inte det sista tåget gått gällande detta. Medvetna val kommer drastiskt att faktiskt förändra och förbättra relationer. Vissa kanske faller bort ändå, må så vara. Förmågan att attrahera och notera nya människor kommer då fortfarande att fungera. Det är dags för en övning med din vän/familjemedlem/partner/barn eller för all del hund/katt/ko/get eller vad som än föredras. Ofta lyssnar de sistnämnda nästan bäst. Det är också deras beteendeval när mono(dia)loger hålls. Ledtråd:
De observerar och håller tyst….

Tillägg: Om personen är en fysisk människa, kan det vara bra att innan övningen påbörjas återberätta reglerna. En person som tyst observerar och stirrar är inte lika charmigt som om det vore ett djur. (i denna mening sorteras människa och djur i olika kategorier…) 

En övning i medvetet lyssnande:

Person 1 är en staty med enstaka levande mekanismer. Stadig tystnad och begränsade bekräftelser genom nickande, leenden och andra rörelser.  Observera och känn in vad som faktiskt sägs i meningarna. Finns där även undertoner genom ironi, sarkasm, satir? Är person 2 alltför otydlig är det respektabelt att fråga om förtydliganden. 

Person 2 i sin tur har sin minut/sina minuter i person 1: spotlight. Scenen är din, berätta vad som vill bli sagt. Det som sägs kanske inkluderar person 1, kanske inte. Är det hemligheter som behöver komma fram. Är det undantrycka känslor? Eller är det några glädjande nyheter som till slut måste få brisera i en hög eufori? Valet tillhör person 2, Scenen är din!

Tid? Bestäm hur lång tid som varje person ska få. 1 minut? 5 minuter? 
Öka tiden successivt om övningen planeras in som rutin. 

Efter övningar av den här typen brukar relationer ofta förändras. En trygghet kan återfinnas och ”grunden i relationen repareras”. Är det inte det relationer delvis finns till för, att vi som sociala människor ska ha någon att berätta saker för? Om så är fallet, gör det då ordentligt med någon som lyssnar. Svårare behöver det faktiskt inte vara. 

”Allt har sagts förut, men eftersom ingen lyssnar måste vi hela tiden gå tillbaka och börja om från början igen.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.