Förlåtelse: Vägen ut ur helvetet

woman-737439_640.jpg

Photo by Geralt@pixabay

Smärta – denna återkommande smärta. Hur kunde det ske? Varför?
Varför försvinner den inte?

Det är ofrånkomligt att bli sårad i livet som det är idag. Att bli sårad innebär nya utvecklingsmoment som behöver lyftas upp. Det kräver utveckling av nya kunskaper, färdigheter och medvetenhet kring det som pågår runt omkring. Smärtan av att bli sårad är pinnen i höften som aldrig verkar försvinna. Smärtan är påminnelsen om att nya utvecklingsmöjligheter finns och att de är nödvändiga att genomföra. Av någon anledning verkar den där pinnen i höften ändå sitta kvar.

När den får sitta kvar (möjligheten att ta bort pinnen = smärtan) finns och generellt vet nog många om det. Samtidigt verkar det så svårt att bryta det, att bryta kontakten med smärtan och situationen som var. Att bryta kontakten med personen som orsakade skadan, som orsakade det som följde efteråt. För smärtan går väl åt båda hållen? Smärtan måste väl påverka den andra personen minst lika mycket? Nja, delvis kanske.

Om den andre personen förstår skadan som orsakats och är i kontakt med sina egna känslor (avstängningar av känslor förekommer), då kommer smärtan att finnas kvar där. Det kommer vara ett minne fyllt med skam, ångest och självförakt. I andra fall finns ännu inte förståelsen för den skada som orsakats. Det kan i sin tur bero på andra värderingar och livssyn på hur saker och ting är. I slutändan om utvecklingen ändå går någorlunda vettigt till, för att en känslomässig intelligens ska utvecklas, då kommer också känslorna i förhållande till andra att bli processade. Det är då insikten och smärtan kommer för de som inte själva förstått skadan tidigare.

Det finns flera anledningar till varför förlåtelse är nödvändigt för fortsättningen. Förlåtelse innebär att situationen accepteras och energi slutar förbrukas i något som redan skett. Förlåtelse innebär inte att det som hänt rättfärdigats eller att ansvar ska fördelas. Det innebär bara att situationen släpps och energin får flöda fritt i andra riktningar igen.

Förlåtelse handlar inte heller bara om andra människor och deras påverkan på oss. Även förlåtelse mot den egna personen, prestationen, förståelsen, existensen är bra att komma ihåg.
Pressen på att prestera och leverera topprestationer och vara någon att räkna med finns generellt med i bakhuvudet någonstans. När då situationer sedan inte blir som tänkt, kan en del negativ energi riktas inåt, mot den egna personen. Förlåtelsen tjänar till att avsluta även de krigen, ty ingen är perfekt. Alla kan förlåta sig själv i samband med att de förstår såväl den mentala som den emotionella delen fullt ut från situationen som skett.

När förlåtelse används kommer kroppen ibland ge rent fysiska reaktioner. Energin släpps lös i kroppen och det som känts som ett vattentryck (håll för duschen!) blir till ett naturligt flöde som sköljer över. Det kan vara obehagligt och det går över! Starka känsloströmningar i kroppen har konstaterats upphör/hanteras inom tio minuter från utloppet. Det är också under förutsättningar att ett aktivt motstånd inte pågår.

Ibland har det som skett satt ett så starkt negativt avtryck, så förlåtelse verkar inte hjälpa. Eller rättare sagt det kommer inte genomföras på egen hand. Det som kommer ut kommer inte kännas som en duschstråle – det kommer kännas som en trasig brandpost. Till hjälp finns då (förhoppningsvis) den professionella hjälp som psykologer och psykoterapeuter kan bidra med. Deras arbete blir i stort sätt att hålla i, under tiden som känslorna strömmar ut. Att hjälpa till att stänga igen det som är i perioder för att återhämtningarna och omställningarna ska kunna ske till det som kommer efteråt.

Nog skrivet om vad förlåtelse är och mer om hur det kan genomföras.

Alternativen till hur förlåtelser går till skiljer sig åt. Gemensamt är ofta att det kan ske närmast rituellt. Genom ritualer sker en viss förvrängning inför hjärnan om att det är säkert. I en ritual finns det uppenbart en kontroll över hur det kommer gå tillväga. Rituellt är för övrigt inte nödvändigtvis att duka upp på rituella bord med udda föremål.
Det som behövs är ett utrymme där känslor kan uttryckas och kännas och som känns någorlunda tryggt att göra så.

Förlåtelse kan ske genom:

– Att känslorna skriks rakt ut i luften och där efterdyningarna blir ett ”jag förlåter…”
– Skriva en text eller brev där alla känslor utmålas och genomsyrar texten. Den typen kan fungera och bör samtidigt leda till att känslor är verksamma utanför brevet.
– Uttrycka känslorna genom målningar som genomsyras. Även här behöver känslorna fortfarande ske även utanför målningen.
– I vissa stunder kan skådespel kanske fungera. Skådespelarmiljöer kan vara väldigt tillåtande till just känslouttryck och att de levs ut. I vissa fall kan dock känslorna istället svämma över och ske okontrollerat.
– Bön kan ibland fungera även det. I en tysthet och enskildhet kan en bön uttrycka de tankar och känslor som behöver släppas taget om. Precis som med skrivande och målande bör känslor genomsyra utanför bönen.

-Förlåtelse kan också ske direkt till personen men inte alls en nödvändighet om det inte önskas. Förlåtelse sker inte för den andra personens skull, den sker för sin egen.

Det finns inga krav på att förlåtelse ska ske. Det är helt upp till var och en att välja. Det ingår i allas personliga frihet.

”Den som är oförmögen att förlåta är oförmögen att älska.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.