Verkligheten: Tanken om den är oftast värre än vad den faktiskt är

desktop-3170198_640.jpg
Photo by Septimiu @ pixabay

Rött piller eller blått piller var frågan Neo fick i Matrix.
Se verkligheten för vad den är eller för vad den borde vara?
Är verkligheten objektiv (samma för alla oavsett vem som tittar) eller subjektiv (den är vad jag själv gör den till)

Att se verkligheten för vad den faktiskt är, leder parallellt till att rivningsarbetet av människans egna värderingar, handlingar, tankar och åsikter rivs ner. Det kan i värsta fall bara bli ett stort hål kvar och de

Att se verkligheten för vad den faktiskt är handlar kanske inte så mycket om debatten huruvida det är en stol som står där eller inte. Att se verklighten för vad den faktiskt är handlar om den egna tolkningsförmågan av händelser och situationer – vilka grundpelare den egna förståelsen är uppbyggd på.

Att se verkligheten på nytt är som att få ett facit. De svar som getts jämförs med de svar som finns. Ingen har alla rätt på detta och på samma gång finns önskan om att alla svar ska vara korrekta. Stoltheten får sig en törn och allting var inte så perfekt ändå. Självbestraffning? Allting var kanske inte rätt men samtidigt var kanske väldigt mycket det ändå?

En individuell omställning påbörjas – vad följer i vågorna efter det?

De inbyggda försvarsmekanismerna finns fortfarande kvar i bakhuvudet och kan även fortsättningsvis påverka det som sker. Samtidigt är medvetenheten om det också med. Ageranden sker trots det för att uppnå förändringar, för att nå fram till nya medvetandenivåer.

Första vägen innehåller ett rent raserande av det som visar sig. Relationer avslutas abrupt. Arbeten kan avslutas abrupt. Bostäder kan lämnas abrupt. Tillflykten sker till någon okänd plats för skydd och återhämtning. Allt är raserat, dags att börja om.

Andra vägen innehåller ett utforskande och separerande i en lugnare takt. Steg för steg börjar en ny verklighet visa sig, flera korrigeringar sker i förhållande till det som nu visar sig. Måendet och energi förändras och växer. Alla förändringar som sker till en faktisk verklighet kommer på sikt ge mer energi (trots de energiinsatser som sker tidigt).

Valet av väg kommer har såväl sina fördelar och nackdelar. Ett alltför hastigt avslut skapar stora energihål, tomhet, förvirring. Allt kanske inte var dåligt trots allt och det är också bortplockat nu. En alltför lugn och sökande insats kan i sin tur leda till bekvämlighet och en nöjdhet. Ombearbetningen görs halvdant och många förändringar sker förvisso.

Samtidigt sker inte alla förändringar som var nödvändiga att nå. Kanske är den där partnern, vars enda funktion verkar vara att förstöra och bromsa, fortfarande kvar alldeles för nära. Kanske skapas nya tillflyktsmöjligheter på arbetet som inte borde finnas med i schemat alls.

Att möta en ny verklighet är överlag inte farligt. Det kan däremot vara energikrävande, förvirrande och oroligt en period. Att möta en ny verklighet är samtidigt ett steg mot något ärligare, något bättre, något mer fantastiskt. Ett steg in i en ny verklighet innebär att tidigare misstag har hanterats, tidigare kunskap har sammanfogats och rensats (ej tagits bort), att nya människor och relationer kan få plats. Nya platser besöks och nya arbeten hittas, som ger mer energi än det som tidigare varit.

Är verkligheten objektiv eller subjektiv?
När två motsatser ställs upp mot varandra finns generellt ett tredje alternativ som bygger på de två förstnämnda. Syntesen av en objektiv respektive subjektiv verklighet blir en verklighet som finns oberoende av vem som ser den och samtidigt en verklighet där alla har en egen förmåga till skapande och interagerande med den. Det som visar sig här blir då en verklighet som skapas av alla människor och som då påverkas av alla människor. Det krävs en majoritet av människor för att förändra den större verkligheten för alla människor. Energiarbetet med förändringen kräver just det – det är då energiflödet skiftar. Är det inte det som syns när det krävs majoritetet i politiska val exempelvis?

Energiskapande grupparbeten (titeln syftar redan på de arbeten som finns idag, där grupparbeten pågår. Dess bristande effektivitet har dock sina förklaringar).

Genom det energiarbete av skapande och tolkande, kommer människor i mindre grupper att växa ihop. Det kommer finnas en jämnhet och likvärdig strävan mot de mål som ska uppnås. Varje gruppmedlem kommer ha sina egna kunskaper och förmågor att bidra med. Alla vill ju bidra på det sätt som de kan skapa mest energi genom (läs talang, förmågor, egna kunskaper). Successivt växer större grupper ihop till samhällen, nationer, kontinenter där stora skapelser visar sig. Nästa steg blir att successivt integrera det som finns med nästa ”grupp” (odefinierad storlek).
Det krävs en grupp som i sin tur kan observera och integrera de större energiarbeten som sker. Vad kan vara kvar och vad behöver integreras?
Läs (vilka motsatspar finns som behöver nå nya synteser?)

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.