Depression = Sorg?

depression-1250897_640.jpg
Photo by johnhain@pixabay

Att känna sorg är en naturlig känsla många säkert passerar i livet. Att känna sorg är kanske mest förankrat i när någon närstående dör och tomrummet efteråt är det sär tydligast, tillsammans med gråt, ilska m.m.
Att känna sorg är inte något att skämmas för. Att känna sorg visar på att det tomrum som uppstår visar på att det som försvunnit, hade en signifikant påverkan på det egna livet. Det gäller såväl det som upplevts som positivt (förknippad med kärlek) liksom negativt (känslan av att släppa taget).
Då sorg sällan kanske kommer upp i samtal, då det som nämnt ofta relateras till dödsfall, är sorg ingenting som får mer en ett litet utrymme i samtal kring måendet. Kanske är utrymmet alltför litet, då det fortfarande är en grundkänsla. Studier har visat att människan har nio grundkänslor. Rent statistiskt borde kanske en niondel av upplevda känslor innehålla sorg. Kanske borde en niondel av samtal som berör känslor också innehålla ett fokus på sorg.
När känslor inte får chans att komma till uttryck, är det lätt att de hålls inne. I det allt mer rapporterade dåliga psykiska måendet bland världens befolkning, är sorg kanske något som borde benämnas mer. De tillstånd som istället beskrivs är depression, ett tillstånd som kanske ska ses som mer övergående? Sorg är något som däremot kan bäras med länge, precis så lång tid det krävs för att bearbeta det som förlorats. När tomrummet inte läker och ersätts av något nytt, då fortsätter sorgen att finnas kvar. Finns den kvar kommer det också påverka livet i övrigt. Sorgen kommer dämpa möjligheterna till andra känslor i sammanhanget.
Sorg är det tomrum som idag visar sig inom fler områden än när dödsfall är involverade.
Sorgen synts i människors mående när de är deprimerade över lång tid och där medicinering (hjälper det?) inte gör någon större skillnad. Sorgen kan bero på egna tankar om sig själv. Tankar om att livet blev misslyckat, att den egna personen inte är viktig för någon i sin omgivning eller sig själv. Att drömjobben som fanns så tydligt i yngre år, numera mest väcker smärta och förakt för sin egen oduglighet. Att relationerna inte höll ihop och att drömmen om kärlek mest verkar vara något för sagorna. Att sjukdomsdiagnoser uppkommer. Att de förhoppningar föräldrarna visat inte verkar stämma överens med det som blev. Sorg över att ensamheten är det enda som verkar finnas kvar i livet. Ett liv som inte verkar leda någonstans. Det tomrum som visar sig är just sorg. Ett tomrum som inte verkar läka av sig självt.
När sorgen pågår över tid belastas andra områden i kroppen. Det som började i lungorna (sorg sägs ha en koppling till lungorna/andra känslor kan förknippas med andra organ!) kommer övertid belasta resten av kroppen. Är lungorna belastade minskar syretillförseln i kroppen och kroppen minskar sin prestationsförmåga. Det blir en negativ spiral och det krävs en medveten ansträngning för att bryta det. Det kan rent av krävas en professionell hjälp som stödpelare (inte problemlösare!), om sorgen har suttit i alltför länge och den egna energin inte räcker till.
Sorgens tomrum läker när det förlorade blir släppt. Minnet av det som sorgen berör försvinner inte. Smärtan från tomrummet kommer upphöra och endast vara ett minne blott (som kan återkallas). Sorgens bearbetningsarbete innehåller delar av att förstå vad som tomrummet består av. Det handlar om att förstå det i en större helhet – Att andra människors förhoppningar på den egna prestationen inte infriades, innebär inte att det blir dåligt. Att relationerna som bröts var de som ledde till utveckling och nya personer att ta in i livet.
Acceptans är det som behöver uppnås, oavsett hur vägen dit ser ut. Kanske kräver det en större förståelse, kanske innehåller det en del ilska. Så länge processen är framåtskridande och inte destruktiv (självskadebeteenden), är det vägen ur sorgen. Det är vägen in i nästa steg där en ny verklighet framträder och det där den som livet behöver anpassa sig efter.
I vissa fall kan kanske även tacksamhet yttras. Tacksamhet handlar om att visa respekt mot det som hänt och acceptera de lärdomar situationen har medfört. Kanske har den sorg som upplevts och bearbetats påverkat yrkesvalet för fortsättningen och medfört en större passion och driv till de uppdrag som man åtar sig.
Stärkt av smärtan som upplevts finns nya lärdomar att inhämta och nya erfarenheter att nå.
Det krävs endast ett steg i taget och på vägen återkommer hoppet som aldrig försvann.

Bakom glädje och skratt kan döljas ett rått, hårt och känslolöst temperament. Men bakom sorgen finns ingenting annat än sorg. (Oscar Wilde)

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.